Bredskärsincidenten 2002-05-25
Av SC Lohmander 2002-05-26
Orientering:
Avsikten med detta dokument är följande:
1. att ge en beskrivning av hur undertecknad uppfattade händelserna på Bredskär under övningen DELTA 2002-05-25.
2. att ge undertecknads kommentarer till vissa händelser.
3. att ge undertecknads förslag till lämpliga framtida åtgärder.
Nedan finner vi en serie kartor konstruerade av undertecknad. Originalkartan är ”Särtrtryck Umeå Östra, Skala 1:50000, Lantmäteriets Kartcentrum 92.064, Kartdetaljen MBÖN, AB Älvsby-Tryck, Älvsbyn 1992”. Den serie kartor som vi finner nedan representerar stegvis förenkling och komplettering med aktuell information av betydelse för händelserna på Bredskär 2002-05-25 under övningen DELTA.
Figur
1.
Grundkarta
med kompletterade koordinater enligt rikets nät.
Figur
2.
Bredskärskartan
Figur
3.
Förenklad Bredskärskarta
Figur
4.
Stridskarta
över Bredskärsincidenten 2002-05-25
Beskrivning av händelserna på Bredskär 2002-05-26
Undertecknad (fortsättningsvis benämnd U) transporterades med båt från Batstaben till A. I samma båt medföljde även: Ytterligare en pluton (fortsättningsvis benämnd P), några stabsmedlemmar ur batstaben samt observatörer från MDN.
Insatsplutonen (Härmed benämnd I) väntade vid B.
P tog stridsställning vid D.
Samlingsplats för skadade organiserades vid C.
En hundpatrull sändes av StfBatC (fortsättningsvis
benämnd S) för spaning i sydlig riktning längs vägen mellan A och G. S
beordrade P och I att invänta vidare order vid B och D. (Hundpatrullen saknade
RA och avsåg att återgå till B efter det att något fanns att rapportera.)
Undertecknad befann sig vid B.
Fi eld noterades efter ca 10 minuter från en punkt
ungefär vid E. U föreslog då att S omedelbart skulle beordra parallell
framryckning (stridslinje) längs vägen i sydlig riktning med P på västra sidan
vägen och I på östra sidan vägen. S bekräftade att detta var rätt åtgärd i
detta läge och beordrade framryckning. S följde chefen för I och U följde I´s
flank närmast vägen. Detta gav U möjligheten att stegvis kontrollera
plutonernas samordning samt korrigera plutonernas positioner med hänsyn till formeringens
mittpunkt. Vid ett par tillfällen höll I på att gå för långt mot öster eftersom
vägen svängde och fler stigar dök upp. Kompletterande order från U
synkroniserade då formeringen.
Vid E gick I på larmminor (vilka var uppsatta längs den
streckade röda linjen). Strax efter detta stötte P på svagt fi motstånd på
östra sidan vägen.
I detta läge gav U ordern ”omfattning vänster” samt ”gå
på marsch” till I. Fi motstånd bekämpades.
Plutonerna fortsatte söderut på ursprunglig formering.
Vid F mötte en halv fi grupp med finkalibrig eld. U gav ordern ”omfattning
höger” och plutonerna I och P bekämpade motståndet vid F.
U fann att plutonerna i detta läge tappade tempo och
uppmanade fortsatt framryckning tills hela ön (relevant del enligt övningsbestämmelserna)
var säkrad.
Plutonerna fortsatte framryckningen till G. Där intogs
stridsställningar i RI S varvid stridspatruller från P och I avsökte stranden
vid H.
Med anledning av att fi fortfarande kunde finnas kvar
gömd i terrängen genomfördes ytterligare en operation i motsatt riktning med
samma formering som tidigare. Vid E avbröts operationen och återtransport från
A blev nästa steg. Mtrl samlades ihop, larmminor monterades ner och truppen
gjorde sig redo för ilastning vid A.
Kommentarer och förslag
Landstigning:
Den bästa punkten för landstigning med hundpatrull var
sannolikt en annan än A. Vindriktningen medförde att hundpatrullen ej fick
vittring av FI innan den var bekämpad.
Säkerheten i samband med landstigningen borde ha varit högre.
Man borde ha två kulspruteomgångar stridsberedda på båten under landstigningen.
Man borde ha haft kontinuerligt samband mellan båten och
den pluton som redan fanns på Bredskär. Detta hade gjort det möjligt att
samordna eld och rörelse under landstigningen (vid alternativa punkter).
Samordning under operation:
Operationen på Bredskär borde ha planerats grundligare redan innan båten anlände till A. En pluton fanns redan på ön och kände till läget där. Kartan var känd och det borde ha gått att ta fram ett par alternativa planer via kommunikation mellan båtens personal och insatsplutonens personal. Om så hade varit fallet så hade operationen kunnat inledas omedelbart vid framkomsten till Bredskär.
Visserligen kan man hävda att det kunde vara bra att använda hundens väderkorn för att hitta fienden först och därefter fastslå planen för operationen. Å andra sidan kan man ändå inte vara säker på att hunden hittar fi innan fi hittar hunden. Övningen visade detta tydligt. Då är det antagligen säkrare att omedelbart framrycka på stridslinje på det sätt som sedan skedde. Då har man kontinuerligt med sig kraftsamlad eldkraft under genomsökningen. En liten patrull med hund kan inte räkna med att säkert hitta fi. Den kan inte heller försvara sig mot en lokalt överlägsen och grupperad fi enhet, hur liten den än är.
Man kan hävda att det är mer ekonomiskt att offra en liten patrull och därefter sända ut styrkans huvuddel för att gå fram på stridslinje. Å andra sidan kommer antagligen den lilla patrullen att bli nedkämpad av fi utan att fi drabbas av några nämnvärda förluster. Sedan blir det ändå förluster under den fortsatta striden när huvudstyrkan rycker fram på stridslinje.
Det är nödvändigt med samordning vid framryckning med flera plutoner. Det visade sig fullt möjligt att klara detta eftersom U befann sig mellan och omedelbar bakom plutonerna. Därvid kunde även omfattningsoperationer användas effektivt. I denna situation var stridslarmet närmast obefintligt. I sådana situationer är röstkommandon tillräckliga med tanke på sambandet. Dock innebär högröstade kommandon att fi patruller exakt vet vad som händer och var styrkan befinner sig. En avsevärt bättre lösning är därför att varje plutonchef har en RA samt att den som leder plutonernas framryckning har en egen RA. Då kan tyst framryckning genomföras med flera plutoner i samverkan, vilket annars inte är möjligt.
Sammanfattning:
Bredskärsincidenten var en i flera avseenden välmotiverad övning som gav många lärdomar. Låt oss studera de krigföringens grundprinciper som Smedberg (1994) tar upp. Man noterar att denna övning var bra m.h.t. anda, offensivt beteende, kraftsamling, aktivitet/rörlighet, flexibilitet och överraskning.
Man noterar också att följande förhållanden måste beaktas under framtida övningar av motsvarande karaktär:
Målet bör vara helt klart för alla aktörer och fastlagt i en plan med ett par olika alternativ för hela operationen innan praktisk samverkan inleds. I detta fall borde samverkansplanen ha varit helt klar innan landstigningen skedde. Nu tappades visst tempo i operationens inledning p.g.a. att planen ej var helt klar. Sannolikt vidtogs även vissa inoptimala åtgärder p.g.a. den onödiga pressen att snabbt fatta beslut som följde.
Samordningen blev efterhand acceptabel men principerna borde ha fastlagts tidigare. Samordning av plutonernas framryckning hade kunnat ske tystare och säkrare vid större tillgång på RA enligt ovan.
Enkelheten i utförandet inklusive löpande justeringar av order skulle ha gynnats av ökad tillgång på RA. Det skulle även ha varit enklare att samordna landstigning och efterföljande manövrer på alternativa platser dels med hundpatruller och dels med den senast anlända styrkan om ökad tillgång på RA fanns. Utan möjligheten till stegvis tyst korrigering av order så måste mer eller mindre stela långtidsplaner för hela operationen utarbetas och följas av samtliga, vilket minskar graden av enkelhet. Detta ökar i sin tur sannolikheten för missförstånd och misslyckande.
Säkerheten skulle ha varit avsevärt högre i samband med landstigning, hundpatrullering och hela operationen om ökad tillgång till RA fanns.
Stridsekonomi innefattar resursanvändning av många slag. Under den aktuella incidenten offrades många liv utan att det är säkert att detta var nödvändigt. Man hade kanske kunnat uppnå samma resultat på billigare sätt. Oavsett hur man värderar den enskilde soldatens liv så bör man i ett läge av denna typ överväga alternativa åtgärder. Man kanske borde använda granatkastare riktade mot olika punkter på Bredskär och observera vad som händer med kikare från båt eller helikopter? Man borde kanske placera stridspatruller längs öns kuster och invänta ett utrymningsförsök? Det skulle då vara möjligt att komplettera detta med hundpatruller som kunde starta från utgångspunkter vilka vore lämpligare än A med hänsyn till vindriktning och annat av betydelse? Man borde kanske använda värmekameror från flyg för att hitta fi på ön? U är övertygad om att alternativa lösningar vore att föredra i ett skarpt läge av denna karaktär. Emellertid måste övningen som helhet betraktas som givande på många sätt. Därför kan de genomförda åtgärderna ändå motiveras under övningen. Det är dock viktigt att bataljonens enheter blir klara över kostnader och intäkter i samband med operationer av denna typ. Därvid måste värdet av de förlorade liven inkluderas såsom en tung minuspost.
Det är undertecknads absoluta övertygelse om att ökad tillgång på RA är helt nödvändig och stridsekonomiskt mycket motiverad. Till undertecknads stora glädje meddelade C Västerbottensgruppen, MDN, personligen till U under Bredskärsincidenten att vi kommer att få en högst utökad tillgång på RA inom organisationen! Enligt uppgiften skall insatsplutoner få en RA per grupp inom ett år. Även övriga enheter kommer att få kraftiga ökningar gällande RA.
Med stort tack för en på många sätt intressant och
givande övning!,
Peter Lohmander
Stabschef Umeå 2 HVBAT
Referenslista:
Smedberg. M., Om Stridens Grunder, Page One Publishing,
1994