Nedan följer originalmanuskriptet till:

Lohmander, P., Grumligt hotbildstänkande kväver självständigt tänkande, Västerbottenskuriren Debatt, 2005-12-23

Säkerhetskalkyler, Åtgärder och Ansvar

DN 2005-12-01 skriver att inget gjordes för att höja säkerheten för de svenska soldaterna i Afghanistan trots upprepade krav under närmare ett år från chefen för svenska armens soldater i utlandstjänst, brigadgeneral Anders Brännström.

Brännström har själv rekognoserat området. Han och underrättelsefolket bedömde att läget kunde bli farligt. Han skrev att det bara är en tidsfråga innan det händer något i norra Afghanistan. Han efterlyste splitterskyddade fordon, vilket han inte fick. Nu vet vi att svenska soldater dog på grund av detta.

Trots en säkerhetsanalys som beskriver beväpnade banditgrupper, talibaner, narkotikahandlare, risk för fordonsbomber och gisslantagning sägs att ”hotbilden inte har ändrats”. Det var samma slags grumliga hotbildstänkande som motiverade att inte utrikesminister Anna Lindh fick något personskydd. Det ansågs inte finnas någon hotbild mot henne heller. Ändå inser varje fritt tänkande människa att officiella personer av hennes dignitet är potentiella måltavlor för mängder av olika diffusa hot. Samma sak gällde naturligtvis statsministern Olof Palme. På samma sätt fanns det antagligen inte heller någon ”hotbild” gällande tsunamikatastrofer, översvämningar, stormfällningar och elavbrott. Jag har själv nyligen varit stabschef i en hemvärnsbataljon som kanske lagts ned p.g.a. bristande hotbild, trots att bataljonen med nästan gratis och frivillig personal bidrog till ökad säkerhet, brandbekämpning, sök av försvunna personer samt skydd vid översvämningar

Den gemensamma nämnaren i dessa tragiska historier är hotbildsbegreppet. Hotbildsbegreppet är en mycket bekväm sak att luta sig emot. Den politiker eller myndighet som inte vill betala för något som har att göra med säkerhet kan låta någon byråkrat på lägre nivå, enligt några oklara principer utan förankring i vetenskaplig metodik inom sannolikhetsteori och operationsanalys, skriva intyget: ”Hotbild föreligger ej”. Då behöver den ansvarige inte bry sig om sakkunniga generaler, professorer som är experter på beslut under risk, fritt tänkande människor utanför organisationen eller någon annan.

Hotbildsbegreppet medför irrationell användning av nationens begränsade resurser. Dessa bör givetvis användas på bästa möjliga sätt med hänsyn till säkerhetsproblem av olika slag. Vetenskapligt förankrad teori för beslut under risk är den självklara lösningen som dock av okunskap och bekvämlighet inte tillämpas. Sannolikheter och kostnader måste beaktas i ett relevant sammanhang. Hotbildsanalysen kan inte hantera sådant på ett konsekvent sätt. Hotbildshanteringen förefaller enkel och praktisk och har därför uppenbarligen blivit en populär metod för ansvariga politiker och byråkrater av friskriva sig från ansvar. Långsamma byråkratiska processer med schabloniserade hotbildsdefinitioner medför som vi sett trubbiga och olämpliga beslut och åtgärder.

Riskabla situationer finns av många olika slag. Självständigt tänkande människor inser detta men tystas direkt på grund av schablonerna och den förmenta expertkunskapen bakom hotbilderna.

Peter Lohmander

Professor med inriktning mot ekonomisk optimering, SLU, Umeå, 2005-12-06

Tidigare artikel i denna serie:

Lohmander, P., SÄPO lider farlig brist, Svenska Dagbladet, Brännpunkt, 2003-09-13

http://www.lohmander.com/Information/PLSVD030913.doc